Emma

egentligen något patetiskt, men det tar ändå så hårt.
så många gånger jag varit med om det..
hur kan de göra så ont i mig..

skolan har dragit i gång nu, de är mycket att tänka på med det går bra. har att göra vaje dag även fast det inte är för mycket just nu i alla fall. vilket är rätt skönt. men det är en omställning som det kommer ta en stund att vänja sig med.


Allt går både för snabbt och för långsamt, så mycket snurrar på en gång.
ärligt just nu så vet jag varken ut eller in, bra eller dåligt..
allting ska alltid vara bra och livet ska leka, men det känns inte så enkelt.
jag har levt med den här känslan förut, den är obehaglig - osäker.
vart är min säkra bubbla ? fast jag borde ändå vara van vid detta..